Mops hoppar på stenar
Nu är skogen som allra skönast. Fina klara höstdagar är det bra att ha hund. Mops är mycket ordentlig nu när det bara är hon och jag. Jag trodde hon skulle busa en massa med mig, som hon brukar göra med Muffin, men hon uppför sig mycket väl. Kanske lite osäker när inte Muffin är med. Det går säkert över.
Men till dess njuter jag fullt ut av att ha en hund som aldrig försvinner utom synhåll. Som stannar och väntar in mig. Som direkt tar kontakt när det kommer vilda djur och låter mig bestämma vad vi ska göra åt det. Som vänder på en femöring och rusar till mig i full fart om jag ropar på henne när hon är på väg bort.
Jag kan helt koppla av och bara njuta av hösten.
Och ge Mops godis när hon hoppar upp på stenar, för det måste hon ha. Och stenar kan numera också vara konstiga trädstammar och farliga klippor, har Mops bestämt.
Vi slarvar med träningen till agilitykursen, eller vi tränar på det vi kan, men åker inte i väg till ställen där det finns a-hinder och gungor och riktiga balansbommar.
Men vi har vintern framför oss. Mops älskar hindren nu och vill ta alla som vi råkar gå för nära.
Muffin börjar vänja sig vid skolan, där finns många nya kompisar, men det är roligt för oss när de kommer hem på helgerna.
