På lördag kommer jag och Krut ta flyget ned till Skåne och sedan åker jag upp igen, ensam. Krut kommer att stanna hos Sara tills vidare.
Det här är egentligen ingenting som jag hittat på nyligen utan jag har funderat rätt länge på det, även om jag inte bestämde mig helt och fullt förrän nu i veckan. Jag har bara inte orkat skriva om det. Jag känner helt enkelt att jag inte kan vara den trygga och stabila matte som Krut behöver. Våran vardag är till största del mest fylld av konflikter och varken jag eller Krut mår särskilt bra. Jag älskar den hunden men ju längre tiden går desto mindre tycker jag om honom. Ingenting som har med hund att göra känns särskilt roligt längre.
Det har nog varit det svåraste beslut jag tagit hittills i mitt liv, men samtidigt känns det rätt. Och jag vet att han kommer få det bra hos Sara och att hon kommer hitta ett bra, nytt hem åt honom. Det känns otroligt tråkigt, men det blir inte alltid som man tänkt sig…
